Hejsan!

Mitt namn är Therese, jag är 36 år nu och har två barn, 12 och 1. I dessa 36 år har jag funderat på vad jag skall bli när jag blir stor, endast för att inse att jag är stor men jag har inte blivit nåt, och det är bara att fortsätta att fundera.

Däremot har jag upplevt en massa, både positiva och negativa. Bland annat har jag fött två barn, helt underbara varelser och visserligen funderar jag på att reklamera papporna till konsumentverket, men barnen är fina!

Och i dessa dagar vid 36 års ålder, bland skilsmässor, separationer, kärnfamiljer, banker, dagisplatser, arbete, myndigheter och krediter, så har jag upptäckt att det är många som kommer i kläm, hur kan det komma sig? Jag känner själv att jag klämmer mig hela tiden.

Jag förstod att 2011 så kan man väldigt mycket, kunskaperna är stora, termer, fraser och vetenskaperna är många och kategoriserade.

Vi har humanism, mänskliga rättigheter, holism, socialt skyddsnät, demokrati, ekonomi, socialism och vänsterpack med mera. Alla dessa kan man läsa om i fina böcker och avhandlingar. Vi har så mycket kunskap som slussas runt i medier och annan kommunikation.

Ett av mina favorit uttryck är social kompetens, det använder jag ofta när jag skall beskriva mig själv formellt, när jag söker nya jobb. Det uttrycket kom jag i kontakt med för 15 år sedan på en jobbsökarkurs på AF.

Alla vill ha social kompetens. För det ger pengar, är du socialt kompetent kan du anpassa dig till det mesta, och det vill arbetsgivare ha.

Men man kan ju fråga sig om Social kompetens betyder, betyder det samma sak i Libyen som här i Sverige. Skall man se det krasst så var Adolf Hitler rätt Social kompetent, alla ville leka med Adolf, för ingen vågade säga nej. Sen skall vi ju inte tala om Jesus, se vilket Imperium Kristendomen blev, men frågan är om inte Microsoft är större…

Jag sa en gång till min son att han var Unik, Shit tänkte jag, så säger alla föräldrar till sina barn och om alla barn är unika så är kanske inte min son så Unik. Vad skall jag säga nu?! Det blev “Du är Speciell”, men då kom “En annan del av Köping” och förstörde den termen. Vad skall min son tro om mig?! Okej han är “unik”, va som alla andra, vad är det som är så himla fel med det?

Det är så himla svårt att vara en bra förälder i detta gytter som samhället har blivit. Att finnas där och att säga rätt saker vid rätt tillfälle, i denna djungel av information. Som dagligen pumpas ut via media. Jag känner att jag tappar kontrollen.

Jag vill ge mina barn ett stort hjärta, jag vill att dem skall älska sina medmänniskor och inte informationsflödet och distansen vi skapar för varann, och som barnen växer upp i idag. Livet är inte www (world wide webb).

Jag är en kvinna som är begåvad med erfarenheten av att känna någon som är socialt kompetent i Libyen, vi kan kalla honom för Khadaffi. Men dit jag vill komma är att jag och Khadaffi drar inte jämt, Khadaffi tror att respekt handlar om att vara störst och bäst, att skrämma folk till lydnad.

Jag tror att latinet talar för sig själv, re=åter, spekt=se. Åter se, se på allting utifrån dig själv.

Och precis som i Libyen så slår man tillbaka tillslut och kampen för frihet blir viktigare än freden. Och just nu är kampen viktigare än Freden.

“Sann ondska är inte onda människors grymhet, Sann ondska är goda människors tystnad”

Martin Luther King

Detta citat sitter som etsat i min själ, och vart jag än går så tar jag det med mig.

Vi har konstaterat att social kompetens är inte samma sak för alla, utan social kompetens kan alltså innebära inkompetens i vissa sammanhang. Man skulle kunna säga att om “Social kompetens” Var en person så skulle han var en samvetslös psykopat.

Jag gillar att leka med tanken då det smygs en massa värderingar och begrepp över oss och ibland känns det som att det är global hjärntvätt.

För en vecka sen ungefär så höll jag få ett fullkomligt frispel på alla automatiserade telefonväxlar, Där man inte får personlig kontakt med vården på nåt sätt, Mina vårdkontakter känns också som ett fiasko, då jag mailade kvinnokliniken, så blev jag uppringd efter en stund, WOW tänkte jag. Då säger dem åt mig att jag måste komplettera mitt mail med ett telefonsamtal!!!! Då satt jag där igen, “vill du förnya dina recept, tryck 1.….” Dem ringde alltså upp mig för att be mig ringa dem igen. Är det hit skattepengarna går…?

Jag är lite trött på att vara SNÄLL, snäll har blivit något handlingsförlamat och tragiskt. Något mindre bra, och jag undrar vart alla elaka människor har tagit vägen, dem som tycker att sanningen är viktigare än att var snäll och obesvärlig, jag kommer tillbaka till den viktiga kampen. Att kämpa för det som är rätt.

Individualism, det är ett fint ord. Ju mer individualism i samhället, desto större distans till individen.

Detta är den svenska välfärden….. Välfärd, är det något bra.

Jag tycker att Välfärd är något som gör människor avtrubbade och kalla. Välfärd är lyx.

Det som händer i Japan är ett bra exempel, är det någon vuxen som är orolig? Är du rädd? Min 12 åriga son är så rädd att han vill flytta från den här planeten. Jag hörde mig själv säga “ Men vi bor i Sverige, vi berörs inte.” Men visst berörs vi, på alla sätt och vis. Jag insåg att jag just avskärmade min son från verkligheten och talade om för honom att skita i det som inte sker i Sverige.

Emil frågade mig med tårarna i ögonen, “Men Mamma är du inte rädd? Jag är rädd jag vill inte bo här på Jorden längre.”

Tänk efter noga nu……

Vi har ingen annanstans att ta vägen, är det inte dags att bli rädd?

Det verkar som att barnen är dem enda som reagerar på ett vettigt sätt. Och det jag säger till mina barn för att trösta och lugna skapar bara ännu en “Välfärds unge”, som en vacker dag säger samma sak till sina barn. “Men vi bor ju i Sverige….” Det är bara ett annat så att fly, att blunda för det som är viktigt.

Och nu medans jag sitter och letar hyresrätter på Mars, så kämpar människor för sina liv runt om i världen, dem kämpar för mat, vatten, frihet, demokrati och sig själva. Jag funderar på vilken kamp som är svårast att vinna? Kampen mot sig själv; hur mycket måste jag offra och avstå! Eller att tigga ihop lite mat?

Jag kan sätta allt jag äger och har på att det är ATT BEHÖVA AVSTÅ. Att avstå från något kostar inget, men att tigga ihop mat borde ingen behöva göra 2011. Varför skall alla ha så MYCKET mer än vad man behöver.

Det hade hamnat lite maffiga klipp på facebook där man kan se tsunamin svepa in, dessa klipp kunde man hitta under folks “Gilla markeringar” man hade alltså gett en” gilla-tumme till denna tragedi.

Denna “Gilla-tumme fascinerar mig, den är verkligen flexibel.

Den fascinerar mig så pass att jag klippte ut den med skärmklippverktyget och lade upp den som profilbild… folk uppfattade det som att jag var jätteglad, fast det var mer en ironisk tanke bakom.

Jag hade nämligen tänkt leka lite med den i photoshop, och peta in denna gillatumme i ögat på mitt ex. Jag behöver få agera ut min besvikelse och helt ärligt så bryr jag mig inte i vad folk tycker om det...

Imorgon är jag säkert en bättre människa...

Jag behöver bara dansa lite disco, dricka lite sprit och trippa runt i högklackat, sånt som alla tycker är roligt...

Ja då borde det väl vara roligt för mig med...

(och för dig som var under 13 så var jag ironisk nu).